Stig Söderlind

Jenni Carström

Ola Carlson

Martin Schibbye

Johan Persson

»Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet»En riktig bladvändare.« Göteborgs-PostenNY UPPLAGA 2019! Inklusive ett uppdaterat kapitel om Johans och Martins väg tillbaka till ett vanligt liv, deras kamp för de fängslade journalistkollegorna och hur de genom nya projekt fortsätter att rapportera från världens mest plågade platser.  JOHAN &amp; MARTIN: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har. Friheten att själv bestämma vem man är.« »Allt annat än att 438 dagar blir en svensk reportageklassiker är otänkbart.« Expressen

438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

Mattias Göransson

Eva Stenberg

»Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.«Aftonbladet»En riktig bladvändare.« Göteborgs-Posten.JOHAN &amp; MARTIN: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen.Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck.Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har.Friheten att själv bestämma vem man är.«»Allt annat än att 438 dagar blir en svensk reportageklassiker är otänkbart.« Expressen

Ola Carlsson

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET!  »Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda  Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET!  »Schibbyes och Perssons bok är rent enastående.« Aftonbladet Originalutgåvan av den här boken tar slut i Istanbul, precis innan Martin Schibbye och Johan Persson återvänder till Sverige. I pocketen berättar de nu om tiden som följde på de 438 dagarna i etiopisk fångenskap: om utmaningarna med att anpassa sig till den svenska vardagen och om sin glädje över att på nytt komma igång med det journalistiska arbete de brinner för. Dessutom: hur påverkades Sveriges relation till Etiopien, vad blev det av Lundingruppens investeringar i Ogaden och vad tycker egentligen Johan och Martin om svenska UD:s agerande? Också i pocketen: helt nya bilder från Johans och Martins tid i Kalityfängelset! JOHAN PERSSON OCH MARTIN SCHIBBYE BERÄTTAR: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda  Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«