Om boken

Vid jultiden 2001 satt jag som så många gånger förr vid Astrid Lindgrens runda matrumsbord på Dalagatan 46 och drack kaffe och betade av dagens postskörd. Jag sa till henne - Tänk, nu har jag fyllt 65, nu har jag blivit folkpensionär. - Jamen från mig ska du väl ändå inte pensioneras? - Nej nej, sa jag, det blir först när döden skiljer oss åt! - Jaha du, sa Astrid, och vad tycker du jag ska göra sen då? Ska jag springa omkring här och yla av sorg? Astrid var då 94 år fyllda men sting i repliken ...Visa mer