Om boken

SkenVissa morgnar var allt på plats:barnen på lekskolan, hustruni sitt men ändå också i mitt liv,jag själv upptagen av att vara jag.Särskilt morgnarna om hösten när allt var genomlyst av nåd kände man sig besparad, trots allt,åt ett slags förnuftig ordning.Man var tillräckligt lyckligför att tro på beständighet,på kontinuitet. Så vände det.Och man förstod sin blindhet;man hade aldrig druckitlivet i botten.För sent insåg man ocksåvad det vill säga att ha levtmed själen hos en konstnär:som åstunda...Visa mer