Sälj dina begagnade böcker med Bookis!

💸 Gratis att sälja!
🏡 Boken hämtas hemma hos dig.
📲 Att lägga ut en bok till försäljning tar max 30 sekunder.
Ladda ner appen och kom igång!

Påsken är deckarnas och spänningsromanernas tid. Jag tänker tipsa om några favoriter inom genren och jag har valt några böcker och bokserier där den gemensamma nämnaren är att jag älskar miljöerna.

I Norge finns till och med uttrycket “Påskekrim” vilket betyder just påskdeckare. För för många norrmän är deckare och andra spännande böcker lika förknippat med påsken som påskägg och fjädrar. På något sätt passar det väldigt bra att läsa denna typ av böcker runt påsk. Kanske är det allt det söta som man vräker i sig som måste balanseras upp med lite spänning?

En serie som ligger mig varmt om hjärtat är Darwin-serien. Den första boken heter Nämn inte de döda. Uttrycket ”att läsa böcker är som att resa” har aldrig varit mer sant än när man läser denna boken, eller för den delen de andra två böckerna i serien.

Deckarhistorien är intressant. På stranden hittas en ung kvinna från ursprungsbefolkningen. Först tror man att det är en krokodilattack, men är det verkligen det? Polisen Blue är bufflig, men ändå faller man för honom och hans wallabyunge Mango. Jess, som tillhör ursprungsbefolkningen, står i två läger sedan hon blivit polis.

Boken är dock så mycket mer än en fascinerande deckare. Jag har aldrig varit i Australien, men författaren skriver så det känns som att jag är i Darwin. Berättelsen lyfter också ursprungsfolkens position i samhället samt deras svårigheter. Karaktärerna går verkligen in i hjärtat.

Både boken och serien har allt man önskar sig av en spänningsroman.

Jag tänker fortfarande på den här boken ibland, liksom resten av böckerna i trilogin. Den gjorde så stort intryck på mig.

Den skotska karga miljön är utsökt beskriven. Det är ödesmättat, mörkt och blåsigt. Luften är fuktig och saltstänkt. Människorna är lika karga som naturen. Jag var fastnaglad till sista sidan när jag läste och jag kände mig lätt desorienterad när jag tittade upp och såg mitt eget vardagsrum. 

Romanen handlar om att ett lik upptäcks och det visar sig vara från 50-talet. Det som också uppenbarar sig är att liket är släkt med den gamle Tormod MacDonald. Det är bara det att han alltid sagt han är enda barnet. Eftersom han numera är dement så kan han inte bidra till lösningen. Det blir poliskommissarie Fin, som är på ön för att fixa föräldrarnas torp, som tar tag i att undersöka det hela.

Jag är fast och fängslad redan i första kapitlet. Tove Alsterdal väcker en nyfikenhet för intrigen.

Huvudpersonen Olof, skickades iväg som 14-åring efter att han bekänt ett mord. Vi får följa honom när han för första gångenåtervänder till sitt barndomshem efter 23 år, bara för att hitta sin pappa mördad i duschen.

Författaren är en mästare på miljöskildringar. Ådalen träder fram tydligt och klart. Både i fysisk form, men lika mycket i psykisk form. Hon får fram glesbygdsmentaliteten, så den blir påtaglig.

Jag föll pladask för denna författare och har ännu inte blivit besviken på någon av hans böcker. Den isländska miljön är underbar, precis som omslagen. Boken pryder bokhyllan så fint när den är utläst.

Ön är en välskriven deckare med ett intressant grepp. Varje del i serien går allt längre tillbaka i huvudpersonen Huldas liv. Första delen i serien, Mörkret, är i slutet av hennes karriär och andra delen Ön utspelar sig före det. Det fungerar förvånansvärt bra. 

Boken handlar om hur några vänner reser till den isländska ön Eliiaey. En av dem återvänder inte och Hulda får ta sig an utredningen. Kan det hänga ihop med utredningen av ett mord på en ung kvinna för tio år sedan?

Johan Theorin lyckades beskriva allt så väl att jag fortfarande ser detaljer framför mig, fastän det är många år sedan jag läste Nattfåk. Han förstärker miljöbeskrivningar med stämningar, så det blir en starkare läsupplevelse. Den där dimman som sveper in och den kusliga stämningen gör att jag ryser.

Det är en underbar kriminalroman med inslag av övernaturlighet. Av Ölandskvartetten (eller numera är det Ölandskvintetten) är det här min favorit, även om de andra är mycket bra.

Boken handlar om Familjen Westin, som har flyttat till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Det har hänt en mängd dödsfall i området genom åren, som sägs vara kopplade till fåken, en sorts vinterstorm som ibland kommer in från havet. Tyvärr hinner det inte gå länge innan mamman i familjen hittas drunknad och pappan kämpar med sorgen och att ta hand om deras två barn, samtidigt som han undrar vad som hänt.

Det som också gör att man älskar romanen är de härliga och originella karaktärerna, varav den pensionerade sjökaptenen Gerlof Davidsson är min storafavorit.

Den mysigaste läsning av deckare jag vet. Romanen handlar om skådespelaren Siri. När hennes älskare bryter med henne, så flyttar hon in hos sin brorson. Han har vunnit en plantskola i Säbyholm på poker. Carin Hjulström beskriver plantskolan och omgivningarna så man genast vill flytta dit. Jag är nog inte den ende som kollade Hemnet efter att ha läst boken. Men det är inte bara mys. Det sker ett mord också. En jakttillsynisman hittas död på en åker, omgiven av örnfjädrar. Lokalpolisen Olle Magnusson tar hand om fallet. Han får oväntad hjälp av Siri. Gillar man cosy-crime är den här boken och den efterföljande ett givet val. 

Eva är skribent hos Bookis och skriver artiklar inom barnböcker, historiska romaner och samtida romaner. Du kan läsa mer om Eva och hennes favoritböcker här.