Malmö är som franska språket – inga regler utan undantag. Stadens kortaste gata är 50 meter lång och heter Norra Långgatan. Föreningsgatan börjar med nummer 1 på vänster sida, alla andra på höger. I det fattiga Rosengård har alla gatorna namn efter adelsmän. I Malmö är det oberäkneliga regel, det oförutsägbara förutsägbart och det inkonsekventa konsekvent. Sans och måtta bor inte här.

Under 15 år, från 1957 och till sin död 1972, hade den mytomspunne författaren Fritiof Nilsson Piraten en lägenhet på Sergels väg i Malmö. Ingen har hittills skrivit om denna sista akt i författarens liv. Inte förrän nu. Det är inget helgon vi möter, utan en person med tillkortakommanden och idiosynkrasier. Men vi upptäcker också en omtänksam och skör människa med humorn som sköld mot livets svåra. Vi får nya insikter i hans umgänge, alkoholvanor och hans förhållande till barn och ungdomar. Här skildras hans komplicerade relation till hustrun Tora samt till vännen Sten Broman, den exhibitionistiske musikprofilen. Att Piraten ännu på 60-talet anlitade sekreterare som stenograferade färska historier är nytt liksom mycket annat i detta rika minneskalejdoskop. Boken är ett kollage av röster sammanfogade till ett böljande samtal. Om Säpo hade gjort en kartläggning av Piratens förehavanden i Malmö under hans levnad skulle rapporten kunnat se ut så här. Fast den kanske inte hade varit lika underhållande.

Hemingway's last flame

Allt fler har tröttnat på att rusa omkring med andan i halsen och kaffe i en frigolitmugg. Nu tar vi oss tid att låta tebladen dra tillräckligt länge, sitta ner, lyssna och samtala. Läsa en bok och drömma oss bort. Varför inte i sällskap med århundradets tefl anör, Jan Sigurd. I en alldeles underbar bok om te bjuder Jan på sina erfarenheter, sina guldkorn och smultronställen från världens alla te-hörn. Varför är det så svårt att köpa en fez i Marocko om man inte tycker om myntaté? Hur fi ck Hjalmar Söderberg inspirationen att fl öda vid förra sekelskiftet och hur kommer det sig att svenskättlingar odlar te i Argentina? Brygg en kanna, sätt dig i din favoritfåtölj och häng med på en resa i teets fascinerande värld. Detta är också en varmt humanistisk bok om skrivande och livsfi - losofi i vår tid, hållen på en klar och lödig prosa. Boken är illustrerad med författarens egna bilder.

Skröna på skröna radas upp i högt tempo av en författare och humorist på sitt bästa humör

En solig dag, sommaren 1997 träffade jag Jan Sigurd pa ön Hven, mitt i Öresund. Jan, Sigge, berättade da att han skulle ut och spela med Monica Zetterlund som bestämt sig för att göra en sista turne genom Sverige, en avskedsturné. Skulle jag inte vilja följa med och plåta lite? Vllken fotograf hade tackat nej till ett sådant erbjudande? »Här är telefonnumret till Monica«, sa Sigge. »Snacka med henne, det blir nog inga problem. « När jag ringer Monica frågar hon trött vad det ska vara bra för. »Det finns ju redan så mycket foton pa mig.« Det krävdes fler än ett samtal för att övertyga jazzlegenden. Men till slut vann jag. Under två veckor, hösten -97 reste jag och min kamera på turné med Monica Zetterlund och hennes femmannaorkster. För mig är jazzmusik svart/vita bilder. Tillsammans med den kvadratiska formen fångar de jazzens tidlöshet och känsla. Jag valde en kamera med normaloptik, eftersom jag då tvingades, att i alla lägen, gå ett steg närmare. Ibland tyckte Monica att jag var alltför påträngande. Men vår överenskommelse var att jag fick tillträde överallt sa länge jag inte försökte regissera henne eller arrangera bilderna. Resultatet av de två veckorna blev dels en utställning, dels den här boken. Utställningen, ett trettiotal fotografier från turnén, har redan visats runt om i Sverige. Till boken har jag valt ut 60 bilder som jag tycker om och som speglar den Monica Zetterlund jag mötte och lärde känna. Låtskrivaren Jan Sigurds text är en personlig berättelse om Monicas allra sista turné och om deras mer än tioåriga samarbete och vänskap. Boken är en hyllning till en stor artist och människa. HANS JONSSON/fotograf

Morbror Torsten pratade alltid om människors förehavanden i termer av att ”bära sig åt”. Personer bar sig alltid åt på olika sätt, vilket antydde att det var något suspekt över det hela. Vilket det oftast var.Här har vi en brokig samling texter, där var och en bär författarens signum: dikter och aforismer, dårnotiser, nyfikna essäer och miniatyrer. Genom att spegla sin samtid, och i ny belysning avporträttera Hemingway, Kafka, Taube, Steinbeck, James Joyce, Falstaff Fakir, Olle Adolphson, Mary och Percy Shelley samt Strindberg, har Jan Sigurd med Hjärtats parlör författat ett slags självbiografi som varken räds det burdusa skämtet eller tillvarons bråddjup.

Så tidigt flugorna kommer i år, tänker änkan Hillman och viftar bort de efterhängsna insekterna från ostsmörgåsen. Vad hon inte vet är att i lägenheten intill är flugorna betydligt fler. Där gör Varbergspolisen en fasansfull upptäckt: Liket av en kvinna med krossat huvud. Pomologen är nummer två i serien om poliskommissarie Leo Colbjörnsen och hans medarbetare vid Varbergspolisen.

Detta är den tredje delen i serien om Varberspoliserna. En hotellanställd går en sista runda för dagen. Han ska just släcka och stänga om Leninbadet när han upptäcker en livlös kvinnokropp. Det visar sig vara liket efter en anställd vi ett norrländskt flygbolag. Ett bolag som utfört högriskflygningar till Ukraina. Vem har bragt henne om livet, och varför?

 Polisarbetet i Varberg hade varit ovanligt lugnt hela vintern för kriminalkommissarie Leo Colbjörnsen och hans två assistenter, Adam och Eva. Sedan händer plötsligt allting på en gång. En kvinnlig forskare mördas bestialiskt i en tvättstuga. Några dagar senare blir en medlem i ett motorcykelgäng ihjälskjuten.  Dessutom brinner föreningsgården till ett konkurrerande mc-gäng ner till grunden. Polisen letar febrilt efter samband mellan de olika händelserna men hittar inga svar.  Under utredningens gång försvinner flera av de inblandade personerna helt plötsligt från radarn. Ingenstans går de att få tag på. Är de också döda?  Detta är fjärde delen i en kriminalserie av Hans Vennersten & Jan Sigurd

En hotellanställd går en sista runda för dagen. Han ska just släcka och stänga om Leninbadet när han upptäcker en livlös kvinnokropp.Kvinnan visar sig vara liket efter en anställd vid det norrländska flygbolaget Quickfly. Ett flygbolag som utfört högriskflygningar till Ukraina. Vem har bragt henne om livet, och varför? Det är frågor som kommissarie Colbjörnsens spaningsgrupp ställs inför. I takt med att antalet mordoffer stiger dyker en fiol allt oftare upp i utredningen. Fiolen visar sig vara från 1700-talet, men vad rymmer den för gåta? Och hur hänger allt ihop med bilbombsattentatet mot en känd journalist i Göteborg? Eller med Carl Larssons Varbergsvistelse 1887?

På ett av Varbergs berömda nakenbad för damer görs en fasansfull upptäckt. Under en bänk hittas kroppen av en man som blivit mördad. Polisen på orten, med Leo Colbjörnsen i spetsen, tar sig an fallet men det till synes lokala brottet har förgreningar långt utanför landets gränser. Dessutom finns en djupt bevarad hemlighet kopplad till mordet, som om den uppdagas kan leda till en konstitutionell ka

Polisarbetet i Varberg hade varit ovanligt lugnt hela vintern för kriminalkommissarie Leo Colbjörnsen och hans två assistenter, Adam och Eva. Sedan händer plötsligt allting på en gång. En kvinnlig forskare mördas bestialiskt i en tvättstuga. Några dagar senare blir en i medlem i ett motorcykelgäng ihjälskjuten. Dessutom brinner föreningsgården till ett konkurrerande mc-gäng ner till grunden. Polisen letar febrilt efter samband mellan de olika händelserna men hittar inga svar.    Under utredningens gång försvinner flera av de inblandade personerna helt plötsligt från radarn. Ingenstans går de att få tag på. Är de också döda?   Detta är fjärde delen i en kriminalserie av Hans Vennersten & Jan Sigurd

Efter att ha blivit änka och rest på sin allra första utlandsresa tillsammans med väninnan Rose-Marie har Anki återfått aptiten på livet. Nu har de bestämt sig för att möta våren en helg i Paris. Det kan ju inte vara helt fel att mumsa på croissanter i den franska vårsolen vid ett cafébord i Montmartre och trängas med kändisar under stadens världsberömda modevecka istället för att stå på frisersalongen Saxåfön och färga vanligt folks hår.Paris sägs dessutom vara de älskandes stad (som om det inte skulle gå att hitta romantik i Hallsberg eller Trelleborg?). Och när Anki träffar en stilig fransman på en bar börjar hon tänka att hon faktiskt kanske är någon som andra vill ha. Eller som hon själv säger: "Jag är huvudperson i min egen pjäs och står i strålkastarljuset, mitt på scen och vill göra det bästa av mitt liv. Jag är trött på att vänta. Det är min dröm som räknas nu.”Anki åker till Paris är en underfundig, charmig och kaxig berättelse om att det aldrig är försent att leva livet.

"en berättelse med mycket humor och värme där det ständigt händer dråpliga saker"Betyg: 4/5 BTJEfter att ha blivit änka och rest på sin allra första utlandsresa ihop med väninnan Rose-Marie har Anki återfått aptiten på livet. Nu ska de möta våren i Paris. Det kan ju inte vara helt fel att sippa bubbel vid ett cafébord i Montmartre och trängas med kändisar under stadens världsberömda modevecka istället för att stå på frisersalongen Saxåfön och klippa kluvna hårtoppar på vanligt folk.Paris sägs dessutom vara de älskandes stad (som om det inte skulle gå att hitta romantik i Hallsberg eller Trelleborg?). Och när Anki träffar en stilig fransman på en bar börjar hon tänka att hon faktiskt kanske är någon som andra vill ha. Eller som hon själv säger: "Jag är huvudperson i min egen pjäs och står i strålkastarljuset, mitt på scen och vill göra det bästa av mitt liv. Jag är trött på att vänta. Det är min dröm som räknas nu.”Anki åker till Paris är en underfundig, charmig och kaxig berättelse om att det aldrig är försent att leva livet.