I sin populära betydelse är mystik inte sällan något som förknippas med självförsjunkenhet i någon form. Mystiken tänks ge tillgång till en inre oas bortom eller hitom den moderna världens stress och larm. Men i Göran Sonnevis författarskap är alla mänskliga verksamheter; vardagsbestyr, politik, familj, sexualitet, språk, konst, ekonomi och arbete, förbundna med mystik och i betydelse av relation. Det rör sig om en mystik som är djupt social. Hans dikter vill få oss att förstå att också det som i förstone verkar vara något yttre, och pågår omkring oss, har ett band till ett gemensamt inre: alltid och överallt. Det löper en relation genom all tillvaro och den söker oss. Men lika stark som relationen är i denna poesi, lika stor är medvetenheten om söndringens sociala mekanismer. Även om vi lever ett gemensamt inre liv förmår vi sällan se det: banden med medmänniskan och skapelsen är alltför ofta osynliga. Då detta senare är fallet verkar andras liv pågå i en annan, mer abstrakt, värld än vår egen. Den sociala verkligheten stramas åt och krymper. Tilltro byts i misstro. Gränser och hierarkier etableras. Vi delar upp oss i vi och dom andra. Medlidande och förståelse omfattar till slut bara de närmaste. Den judiska tradition inom mystiken som går under namnet »kabbala « har haft en stor betydelse för Sonnevi, ända sedan hans första dikter. Den här studien följer detta inflytande dels via den judiske filosofen Martin Bubers jag-du-filosofi och dels via kabbalister som Isaak Luria och Abraham Abulafia. I mittpunkten av Bubers tänkande och kabbalan finns en medvetenhet om att det är relationen och de sociala banden som ger livet dess betydelse. Relationen löper, menar man, obruten genom oss, från människa till människa och från människa till natur. Bandet kan förloras men också återfås genom en kontakt med vad man kallar »duet«. Hos Buber, i kabbalan och i Sonnevis dikter, har denna växling mellan kontaktlöshet och »du« prägel av en puls: tillvaron växlar mellan frånvaro och närvaro, död och liv, fruktan och nåd. Den poesi som studeras i denna bok försöker omfatta denna dubbelhet och likväl blottlägga den underliggande relationen det inre bandets beständighet.

Dikter 1959-1972 är en samlingsvolym som omfattar Göran Sonnevis sex första diktsamlingar: Outfört (1961) Abstrakta dikter (1963) Ingrepp - modeller (1965) Och nu! (1967) Det måste gå (1970) Det oavslutade språket (1972).Göran Sonnevi, född 1939 i Lund, engagerar sig lidelsefullt mot kapitalism och imperialism medan han registrerar sitt privata liv som det är, upphängt mitt i världen. Sonnevi utvecklas i sina senare episka diktsviter till en gränsöverskridande och gränslös poet: kärleksdiktare och kosmolog, mystiker och matematiker.

Vad är politisk dikt? Det mest rättframma svaret på frågan är: Den dikt som i någon mening känns politisk för en läsare. Så fri måste definitionen ytterst vara, annars utestängs mängder av unikt individuella läsupplevelser från idén om en politisk poesi. I Bakom TVn ändrades ljuset har Göran Greider samlat 56 politiska dikter. Titeln på denna antologi är hämtad från Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam, som när den skrevs 1965 fick en omedelbar politisk sprängkraft. Men politisk dikt kan vara mycket: allt ifrån konkreta reaktioner på dagspolitiska händelser till lyriska skildringar av erfarenheter som varit förtryckta eller osynliggjorda. Syftet med urvalet är att visa på den spännvidd den politiska dikten kan ha, och samtidigt lyfta fram ett antal verkligt bra politiska dikter Urvalet i antologin spänner från slutet av 1800-talet till våra dagar, och sträcker sig från August Strindberg till Lina Ekdahl, från Karin Boye till Johannes Anyuru, från Karl Gerhard till Suzanne Osten. Till varje dikt har Göran Greider fogat en fritt hållen kortessä, där han berättar om författaren och dikten. Representerade poeter: Claes Andersson, Urban Andersson, Johannes Anyuru, Siv Arb, Werner Aspenström, Sherko Bekas, Tobias Berggren, Petter Bergman, Erik Blomberg, Karin Boye, Stig Dagerman, Elmer Diktonius, Ylva Eggehorn, Lina Ekdahl, Nils Ferlin, Svante Foerster, Lars Forssell, Lars Gustafsson, Bob Hansson, Ann Jäderlund, Elsie Johansson, Majken Johansson, Karl Gerhard, Leon Larsson, Stig Larsson, Kristina Lugn, Ulf Lundell, Artur Lundkvist, Bodil Malmsten, Harry Martinson, Moa Martinson, Rawia Morra, Ture Nerman, Lars Norén, Leif Nylén, Bruno K Öijer, Suzanne Osten & Margareta Garpe, Göran Palm, Lars Mikael Raattamaa, Anna Rydstedt, Pentti Saarikoski, Nelly Sachs, Stig Sjödin, Göran Sonnevi, August Strindberg, Eva Ström, Evert Taube, Kerstin Thorvall, Ragnar Thoursie, Märta Tikkanen, Tomas Tranströmer, Paulus Utsi, Karl Vennberg, Verner von Heidenstam, Maria Wine, Sonja Åkesson

”Jag skriver, på basis av mina anteckningar, ut en ny bok” – så står det på en ensam rad i Göran Sonnevis diktsamling "Bok utan namn" från 2012. Av sammanhanget framgår att han sitter med anteckningar från 1957 till 2012 och på grundval av dessa ”skriver ut” eller kanske komprimerar en dikt på 414 sidor, sammanhållen men ändå vidöppen. Kontinuitet och koncentration men också utspridd dissemination. Sådant är hans tillvägagångssätt i hittills 18 diktsamlingar från 1961 till 2017, sammanlagt ungefär 3700 boksidor.I denna personliga essä om Sonnevis författarskap ser Arne Melberg allt detta som en enda dikt, en fortlöpande kommentar till livshändelser och världshändelser. Till skillnad från en dagbok så går Sonnevis dikt inte kontinuerligt fram, istället vandrar den fram och tillbaka i tiden; den bearbetar ”på basis av mina anteckningar” och resultatet – komprimeringen, utskriften, bearbetningen, dikten – skall vara ett ingrepp i tiden, en öppning av tiden, en vandring i tiden. Ingen början, inget slut. Inte en punkt.Melbergs essä gör snitt i denna väldiga dikt för att fånga något av Sonnevis poetik, hans politik och hans metafysik. Essän går dialogiskt fram: vänstersidorna utgör essäns text, på högersidorna står textexempel, frågor och kommentarer. "Inte en punkt" är det första försöket till analys av Sonnevis samlade dikt. Arne Melberg är professor emeritus i litteraturvetenskap i Oslo och essäist. Han har på Daidalos tidigare publicerat "Resa och skriva" (2006), "Det var på Capri …"(2010, tillsammans med Enel Melberg), "Essä" (2013), "Litteratur i tid" (2015) och "Läsaren Lagercrantz" (2017).

Klangernas bok innehåller 102 orimmade sonetter i en sammanhållen diktsvit. Boken anknyter formellt till Göran Sonnevis tidigare bok Små klanger; en röst, men är öppnare och personligare i sin intensiva flätning av kärlekens och dödens teman

Göran Sonnevi har med sina diktsamlingar Oceanen och Bok utan namn, skänkt oss flödande livsberättelser som i sin visionära mångtydighet kunnat ge intryck av att vara hans avslutande verk, hans poetiska testamente. Men skrivandet fortsätter, allt djupare in i det ovetbara och oförutsägbara, allt längre ut i det oändliga; tiden och kärleken fortsätter, och samtalet med de döda, ständigt närvarande.

Om oavslutade dikter: När man läser dikt som denna, söker man gärna paralleller i dikt man redan känner till. Jag kommer att tänka på Harry Martinsons Aniara. Göran Sonnevi har samma kosmiska perspektiv, intensiva smärta, pessimistiska slutfall. Hans dikt har också samma dimensioner som Martinsons. Den bör bli mångas läsupplevelse i höst. Eval Palmlund i Sydsvenska Dagbladet. Bland höstens diktsamlingar reser sig en över och en smula vid sidan av de övriga. Magnus-William Olsson i Aftonbladet.

En sorgsen och vacker diktsamling som berör ämnen som återkommer i Sonnevis diktsamlingar: den egna existentiella ångesten och den politiska omvärlden. Men som alltid finns underbar precis naturlyrik och kärleken till ett du –Månen, mot fullmåne, lyste över alvaret, där jag for med bileni den mörknande vita natten Inga möten, förrän inne blandbyarna längs den östra landsvägen Framme vid huset såg jag återpå månen Över hedens mörker Nu ristar grannen en filtgenom den öppna dörren Därinne skymtar en stol i ljust träAristoteles undrar över idéernas, eidä’s delaktighet i den fysiskavärlden Han avvisar föreställningen om delaktighet som alltför vagEller snarare, deras beröringar existerar inte Så rör Intet vid ossVilken hypostas av vilken ängel är jag då? Vem förleder jag till vad?Det hyperrationellas ängel rör vid mig Till terrorn? Motterrorn?Jag talar om de sociala centrifugerna Hur de är ständigt verksammaOch om att det inte nu finns någon social kraft, eller politisk kraft,med makt att upphäva dem Att jag inte ser någon väg ut Känner mig hemsk

Dikter 1959-1972 är en samlingsvolym som omfattar Göran Sonnevis sex första diktsamlingar: Outfört (1961) Abstrakta dikter (1963) Ingrepp - modeller (1965) Och nu! (1967) Det måste gå (1970) Det oavslutade språket (1972)

Ett urval av Göran Sonnevis lyriköversättningar ordnade efter tillkomst, från Pierre Reverdy till Osip Mandelstam; mest tyskt, ryskt och franskt, något engelskt, spanskt och latinskt. Titeln, som är hämtad från Nelly Sachs, också hon representerad i boken, benämner översättandets konst: enligt Sonnevi ''ett försök att gå in i ett slags enormt utvidgad bokstavlighet: som om varje ord var en levande varelse, med hudväggar''.

"Angelägnare poesi än Sonnevis skriver ingen i Sverige... Det är en av den svenska diktens stora dagar i dag." Bengt Holmqvist, Dagens Nyheter "Det omöjliga är Sonnevis ur alla synpunkter största diktsamling... Den hör till det allra märkligaste i svensk poesi, alla kategorier, som över huvud taget har utgivits." Tom Hedlund, Svenska Dagbladet.

''... man är, ofrånkomligt, en annan efter att ha utsatt sig för Sonnevis mäktiga och svidande starka vind. Men hans dikt rymmer också ögonblick, som i sin trevande enkelhet har en bedövande skönhet.''Anders Olsson, Expressen''Göran Sonnevis dikter är en kropp som är ett universum. Deras överflödande rikedom och den självklarhet med vilken han fogar alla deras element samman till kurvor, linjer, rörelser, motrörelser, gör dem egendomligt levande och skälvande av en dialektisk puls. Att läsa dem är att betrakta och låta sig röras av hemskheten och skönheten i en öppnad varelse.''Arne Johnsson, BLM''Efter känslan av provokation kommer känslan av vidgning, överväldigande skönhet, förhöjt intellektuellt liv. Att gå in i Sonnevis dikt kan - till allt annat - betyda att återfinna sin egen barnahjärnas primära nyfikenhet, den som gäller allt.'Mona Sandqvist, Svenska Dagbladet''Hela den poesi Göran Sonnevi nu skrivit i över tre decennier är ett gigantiskt och helt unikt bygge i det svenska poesilandskapet - Mozarts Tredje Hjärna gör detta bygge ännu högre.''Lennart Sjögren, Östgöta Correspondenten

Diktsamlingen Oceanen anknyter i sin form, sin flödande rikedom och komplexitet till Mozarts Tredje Hjärna (1996). Oceanen  är en livsberättelse om en fars plötsliga död, om vänner som gått bort, om det som sker i världen runt omkring oss, men också om naturen och kärleken.

Göran Sonnevi, född 3 oktober 1939 i Lund och uppvuxen i Halmstad, är en svensk lyriker och översättare. (fr Wikipedia)

Göran Sonnevi, född 3 oktober 1939 i Lund och uppvuxen i Halmstad, är en svensk lyriker och översättare. (fr Wikipedia)

"Angelägnare poesi än Sonnevis skriver ingen i Sverige... Det är en av den svenska diktens stora dagar i dag." Bengt Holmqvist, Dagens Nyheter "Det omöjliga är Sonnevis ur alla synpunkter största diktsamling... Den hör till det allra märkligaste i svensk poesi, alla kategorier, som över huvud taget har utgivits." Tom Hedlund, Svenska Dagbladet.

Diktsamling

Ser, som i det enormas maskrosboll av riktningar, i alla dimensioner den väldiga tiden Dess kontrapunkt inifrån Sedan utifrånDess vrålande utplåningsklangDess viskning, inifrånFrån mig till dig?Från dig till mig?”Hur bevarar vi det mänskliga?”Under etthundra dagar noterar poeten i en långdikt nyheterna från kriget iUkraina. Mot denna tidsfond av våld och förstörelse, av hot som kommer alltnärmare, löper diktsamlingens kontrapunktiska stämmor. Musiken, minnen,vårens tecken. Kärleken. Den samklingande, vibrerande, oändligt växande.