Vett och etikett, helt enkelt. Rekommenderar bland, för högkonsumenten av alkhol, självironiska tackkort som inleds med texten: "Det har kommit till min kännedom att jag tillbringat en angenäm afton i Ert hem..."

Rätt sätt är en handbok i etikett för moderna människor. Vilken inställning man än har till etikettsfrågor, hamnar man förr eller senare i en situation där det kan vara bra att i förväg veta hur man förväntas uppträda. Vad menas med "klädsel kavaj"? Ska jag meddela att jag skilt mig? Förväntas jag hålla tal?Rätt sätt ger råd och vägledning vid både högtidliga och vardagliga tillfällen i livet - dop, förlovning, bröllop, begravning, kungamiddag och anställningsintervju. Den berättar vad som gäller vid finare middagar, både privata och officiella, vad som avses med olika typer av klädsel, vad man bör tänka på när man skriver tackbrev och kondoleansbrev mm.På ett lättsamt sätt får vi veta vilka regler som gäller sedan gammalt, men författaren undviker att sätta upp stela normer som prompt måste följas av alla. Nya umgängesformer behandlas också. Inblickar ges också i skicka och bruk i andra delar av Europa.Kort sagt - Rätt sätt vill underlätta kontakter och skapa en trygg och vänlig atmosfär människor emellan.

Agneta Horns leverne tillhör de märkligaste litterära verken från 1600-talet. Helt utan förklädnader stiger ett fängslande öde ur stormaktstidens högsta aristokrati. Det är en levande människa med ett hett temperament som berättar om sitt liv i trettioåriga krigets fälttågsverklighet, vid Kristinas hov eller på Axel Oxenstiernas Tidö slott.Agneta Horn är en kraftfull kvinna – brinnande av hämndbegär, men också mäktig kärleken som när hon strider för sin älskade soldat Lars Cruus. Det är sällan stormaktstiden känns så nära som vid läsningen av detta själsdokument.

Agneta Horns (1629-72) liv var händelserikt, dramatiskt och stundtals outhärdligt tragiskt. Dessutom levde hon som dotterdotter till Axel Oxenstierna mitt i händelsernas centrum. Både hennes far och make var fältherrar i det trettioåriga kriget, och hon var med dem i fält. Hennes självbiografi är skriven med stark och väl uttryckt ilska, och hon skräder inte orden när hon skriver om personer hon ogillar. Språkforskaren Karin Milles har bearbetat, satt in biografin i sitt sammanhang och levandegör texten för den moderna läsaren.

Agneta Klingspors attityd till författarrollen och skrivandet kan liknas vid en byrackas vägran att bli hemtam. Den besvärlighet eller otrevlighet som kommer till uttryck i utdraget intill är karaktäriserande för författarskapet som helhet. Maria Jönsson undersöker just denna "besvärlighet" hos Klingspor. Utgångspunkten är den kamp för att ta ordet som pågår i författarskapet från debuten med dagboken Inte skära bara rispa (1977) till den själv/biografiska romanen Framkallning (1999). Vi får följa en kamp på liv och död för såväl rätten att skriva den egna livsberättelsen som rätten att ta till orda på det litterära fältet.

Alexandra Kollontai was a Russian revolutionary who was appointed commissar of social welfare after the October Revolution and later one of the world’s first woman ambassadors. She fought for abortion rights, secularized marriage, and paid maternity leave—and considered “comradely love” to be a political force. This reader, in which artists and thinkers revisit Kollontai’s legacy in light of current feminist struggles, stems from a research project by CuratorLab at Konstfack and Tensta konsthall that accompanied Dora García’s exhibition “Red Love.” It also features the first English translation of the 1977 biographical play Kollontai by Swedish writer Agneta Pleijel.

Agneta Pleijels nya roman, en fortsättning på Spådomen, bygger på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och framåt var hon. En omodern etta i Haga i Göteborg och ämnet litteraturhistoria är startpunkten och studierna går bra. Men hur matcha männens önskningar som stiger ur deras dröm om kvinnan? Hur ta sig ut ur ett äktenskap som inte är ens eget, utan föräldrarnas? Det är lätt att gå vilse i allt som är outsagt. Doften av en man är en laddad, vacker och skarp berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.

"I höstas när jag skulle röja upp hemma fann jag de gulnade klippen. Jag gjorde ett urval. Ganska strängt. Kriteriet var artiklar om författare och författarskap som betytt något viktigt för mig. Litteraturen har varit en väg­visare till konsten att leva. Urvalet bygger på det jag skrivit om litteratur från 60-tal till idag, dagskritik och essäer. I det jag valt ut syns min lidelse och också tidens väderomslag, tidsandans verkningar och ideologins intrång. Det finns ett par längre partier om ett par diktare, Tomas Tranströmer och Birgitta Trotzig, vars språk och tankar hjälpt mig mer än andra." Agneta Pleijel

Är kärleken möjlig? Kan en man någonsin förstå en kvinna? Det är själva grundfrågan i Agneta Pleijels nya, stort anlagda kärleksroman, som i tiden spänner över hela det förra seklet och i rummet över flera kontinenter. Den handlar om två unga polacker som vid första världskrigets utbrott far ut i världen tillsammans; den ene, Bron, för att studera de s.k. primitiva folken utanför Nya Guinea, den andre, barndomsvännen Stas, för att komma över sin fästmös självmord. I Melbourne möter Bron Ellie som blir hans hustru, medan Stas far tillbaka för att slåss för Polen. <br /><br />De två männens djupa och komplicerade vänskap ligger kvar som en klangbotten romanen igenom. De blir båda berömda, men var de lyckliga? Kanske blev Ellie Rose det, trots att hon varken blev advokat eller journalist som hon ville, och trots den sjukdom som skulle ta hennes liv?<br /><br />I romanen Lord Nevermore, vars titel också är Stas smeknamn på vännen Bron, har Agneta Pleijel i full skala gestaltat några av de frågor som gjorde hennes förra bok, En vinter i Stockholm, till en sådan framgång hos publiken.

Cordelia Edvardson är ett unikt namn i svensk journalistik, förmodligen allra mest känd som utrikeskorrespondent från Jerusalem. Här får vi höra hennes röst: saklig och analytisk i nyhetsrapporteringen, engagerad i debattartiklarna och varm och humoristisk i de personliga krönikorna. Urvalet är gjort av Agneta Pleijel tillsammans med Cordelia Edvardson själv och med ett undantag - en inledande essä skriven i Jerusalem vid 70-talets slut - är artiklarna i denna volym från 2000-talet.

Det är mars 1969. Om bara några månader ska amerikanerna landa på månen och världen bli en annan. En ung man kliver in på galleriet Malborough Fine Arts i London där man visar en utställning med Oskar Kokoschka. Han vill höra vad det kan kosta för att få den österrikiske konstnären att måla ett porträtt av hans mormor. På ett ungefär, mellan tumme och pekfinger. Mormodern är ingen annan än den kända deckarförfattaren Agatha Christie och porträttet är tänkt som gåva till hennes 80-årsdag. Mycket motvilligt går de två åldrande konstnärerna med på projektet och i sex sittningar närmar de sig varandra, avslöjar vilka rädslor och begär som formar ett skapande liv. Det blir ett samtal om döden, kärleken och konsten - i valfri ordning.

<p>En kvinna, övergiven av sin älskade, skriver i hundra dagar. Minnen från en uppväxt blandas med ögonblicksbilder från ett vintrigt Stockholm och med smärtan i uppbrottet. Starkt belysta fragment, som från en sönderslagen spegel, skapar ett egenartat ljus i skildringen av en oväntad kärlek. I bilden av föräldrarnas omöjliga äktenskap glimtar en paradoxal nåd. </p>

<p>En berättelse om Franz Wilhelm Junghuhns liv och sökande efter mening och kärlek. Junghuhn var tysk vetenskapsman i början av 1800-talet, ungefär jämnårig med Darwin men i våra ögon en naturromantiker och panteist. Han var verksam på Java och Sumatra och skrev där i ett av sina verk om ett märkligt och grymt drama på en nattlig sandstrand med äggläggande sköldpaddor som huvudaktörer och offer. Filosofen Arthur Schopenhauer råkade läsa detta och använde det i ett av sina stora verk som bevis för en tes som helt stred mot upphovsmannens livssyn. Detta är den verkliga historien. </p> <p>Agneta Pleijel använder den som underlag till en dikt och en skröna där Junghuhns och Schopenhauers livsvägar korsas även utanför de vetenskapliga skrifterna. I bildningsromanens klassiska form berättar hon om ett liv och ett livsverk som missbrukas men också om ett liv som är fyllt av äventyr, kärlek och sökande efter svaren på de eviga frågorna: är världen ond eller god? Verkar kaos och ordning i universum? </p> <p>I brist på svar föds berättelserna, så också denna. Dess insida handlar om kärlekens väsen och uppenbarelseformer i våra liv. </p>

<p>Detta är Agneta Pleijels andra diktsamling och hennes första diktsamling Änglar, dvärgar utkom 1981 och möttes av ett starkt gensvar från både publik och kritik. </p> <br /> <p>"Till det originella hos denna skaldinna hör gåvan att förbinda en stark intellektuell medvetenhet med en nästan barnsligt storögd fantasi" skrev Bengt Holmqvist i DN. </p>

<p>Bara mitt bröst är en ärlig och självutlämnande skildring av helvetesvandringen, från skräckbeskedet om cancer till operation och stympning, genom plågsam bröstrekonstruktion, sex månaders cellgiftsbehandling och ständiga emotionella berg-och-dalbanekast mellan ångest och överlevnadshopp. <br /> Dessutom ledsagas varje självupplevd fas av ett informativt och lättigängligt faktaavsnitt om den akuella fasen i behandlingsprocessen. Medicinskt sakkunnig är Agnetas egen onkolog, docent Nils Wiking.</p> <p>Bara mitt bröst är en trösterik bok för de drabbade själva samt för vänner och anhöriga till bröstcancerpatienter. Den är också nyttig läsning för psykologer och verksamma inom vården.</p> <p>Boken finns som print-on-demand och trycks till vid beställning</p>

Göran Olof Waldemar Hägg, född 7 juli 1947 i Enskede församling i Stockholm, död 30 september 2015 på resa i Italien (skriven i Nacka församling), var en svensk litteraturvetare, författare, kritiker och debattör. (fr Wikipedia)

Agneta Grahn är i sjuttioårsåldern och änka sedan många år. Hennes enda dotter och två barnbarn bor i Australien. Efter ett läkarbesök fruktar hon att hon drabbatats av en allvarlig sjukdom och börjar grubbla över åldrandet och döden. Boken är en vemodig och humoristisk skildring om viljan att leva och rädslan för att dö.