Gunila Ambjörnsson

Om inte om hade varit¿ Om inte Emma hade blivit ovän med Vanessa, om hon inte suttit i kastanjen utanför huset den där dagen¿ Då hade hon aldrig träffat Sofie. Och då hade ingenting av allt det andra hänt heller. Så är det med livet. Det är tillfälligheterna som styr. Men  tänk om det finns ett sätt att hitta tillbaka i tiden? Tänk om man kan ta sig in i det förflutna och ändra de där tillfälligheterna. Så att det som hände aldrig någonsin hänt¿ Emma är inte lycklig. Sedan de flyttade till Gamla Stan verkar hennes föräldrar komma allt närmare en skilsmässa. Hennes bästa kompis Vanessa har skaffat sig en ny bästis och Emma känner sig ensammare än någonsin. Den enda hon har att umgås med är Matilda, sin mormorsmor som hon alltid trivts ihop med. Men Matilda är gammal, och hon verkar gå allt mer upp i gamla minnen. Minnen som tycks plågsamma att tänka på. Så en dag händer det otänkbara. När Emma klättrar ner från kastanjen där hon gömt sig hamnar hon i en helt annan tid. Hon kan inte tro annat än att hon drömmer, men drömmen känns så konstigt verklig. Här möter hon Sofie, och Malvina. Och när hon får veta att Malvina ska åka till Amerika med det nybyggda lyxfartyget Titanic varnar hon henne. Och när hon kommer tillbaka inser hon att hon genom den varningen faktiskt ändrat det förflutna¿ Nu föds en tanke hos Emma. Kan hon återvända i tiden och ändra på det som hände, det som plågar Matilda så mycket? Och så småningom inser hon att det innebär att hon måste lyckas rädda sin nya vän Sofies liv. Men hur ska hon hitta det hål i tidsströmmarna som den mystiske klockaren talat om?