En modig , ærlig og usentimental bok, nesten ubehagelig sår i sin vilje til å blottstille. "Jeg ble forfatter av desperasjon, så da jeg første gang hørte at broren min var dødssyk, kjente jeg til dette med å redde meg selv: Jeg ville skrive om ham. Jeg ville skrive om hvordan han døde. Da jeg var ung, yngre enn jeg er nå, begynte jeg å skrive om mitt eget liv, og med tiden skjønte jeg at denne handlingen reddet livet mitt. Da jeg hørte at broren min var syk og snart skulle dø, visste jeg instinktivt at for å forstå det, eller for å gjøre et forsøk på å forstå det at han skulle dø, og ikke dø sammen med han, ville jeg skrive om det." Oversatt av Ingrid Haug.

Beskrivelse mangler. Se gjerne forlagets (Daunt Books) hjemmeside, der det kan finnes mer informasjon.

The island of Antigua is a magical place: growing up there should be a sojourn in paradise for young Annie John. But, as in the basket of green figs carried on her mother's head, there is a snake hidden somewhere within. Annie John begins by adoring her beautiful mother, but inexplicably she comes to hate her. Adolescence takes this brilliant, headstrong girl into open rebellions and secret discoveries - and finally to a crisis of emotions that wrenches her away from her island home.

"Man kan slå upp Jamaica Kincaids roman Min mors självbiografi på vilken sida som helst och hitta en mening man vill visa för alla. Det är en sådan bok." Aftonbladet, Elise Karlsson "En av de allra viktigaste och bästa karibiska författarna är Jamaica Kincaid från Antigua. Detta vet bokförlaget Tranan som under de senaste åren valt att åter ge ut ett par av hennes mest lästa böcker, översatta sedan tidigare men sedan länge omöjliga att få tag på." Sydsvenskan I Jamaica Kincaids roman Min mors självbiografi berättar Xuela Claudette Richardson om sitt liv på den karibiska ön Dominica. Xuela blir redan som nyfödd utlämnad till sig själv -- modern dör i barnsäng och fadern lämnar bort henne till sin tvätterska. Som barn hanterar hon sin ensamhet genom att hänge sig åt allt sinnligt: färger, lukter och texturer talar till henne mer än något annat. Hon upptäcker sin egen sexualitet tidigt och omfamnar den utan tillstymmelse till skam, och hon ser med en häpnadsväckande klarsynthet vilken plats historien skapat åt henne som kvinna och färgad. Sitt liv ägnar hon åt att försöka pussla ihop en bild av den förlorade modern, kvinnan vars hälar hon ser komma nedför en stege i drömmen men vars ansikte aldrig uppenbarar sig. "Jamaica Kincaids prosa är som vanligt ypperlig; ord läggs till ord insiktsfullt, klart och med en självklarhet som inte lämnar något utrymme åt invändningar. Jamaica Kincaid är en ärlig författare helt och hållet sann, i inre mening och det gör henne pålitlig." Svenska Dagbladet, Therese Eriksson Min mors självbiografi är en sprakande vacker men samtidigt omskakande roman om ett liv präglat av avsaknad av kärlek och sammanhang. Romanen tangerar ett par av vår tids stora frågor: hur slavhandeln och kolonialismens härjningar fastställt att somliga är underordnade andra, och hur kvinnors fri- och rättigheter ständigt inskränks. Med karaktäristisk skoningslöshet vänder Jamaica Kincaid på perspektiven: för Xuela är det bleka och vita motbjudande och männen är i första hand verktyg för hennes egen tillfredsställelse. Det är en befriande och originell skildring av en kvinnas liv. "Jamaica Kincaid töjer på handlingen, låter språket löpa men släpper aldrig taget om sin roman. Där finns allt; kolonisationen, slaveriet, de hårda mänskliga villkoren som läggs på utifrån och uppstår inifrån. Hon jagar sina läsare genom en text som är mäktig, kantig, brutal och svindlande." Dagens Nyheter, Maria Schottenius Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Som 16-åring skickades hon till USA för att arbeta som barnflicka och har bott kvar där sedan dess. Hon debuterade 1984 med novellsamlingen På flodens botten och därefter har hon skrivit över tio böcker i olika genrer. Min mors självbiografi gavs ut 1996. I dag undervisar hon på Harvard när hon inte ägnar sig åt sitt livs stora intresse: trädgården. Ur författaren Kristina Sandbergs introduktion: "Ibland - inte alltför ofta - hittar man fram till ett författarskap som förändrar ens sätt att se. Så var det för mig när jag klev in i Jamaica Kincaids litterära universum. I texter som ofta rör sig i Karibien, med passionerade och uppslitande mor-dotterrelationer och i en miljö präglad av kolonialismens härjningar - där kände jag mig plötsligt hemma. Jag fick syn på något jag strävar efter i mitt eget skrivande - att gestalta hur flera generationers erfarenheter kan existera parallellt i en individ - och upplevde en berusande frihet genom Kincaids unika språk." Översättning : Lena Fagerström Introduktion : Kristina Sandberg

«Mor døde i det øyeblikk jeg ble født, og i hele mitt liv har det derfor ikke vært noe som har stått mellom meg og evigheten. Alltid har jeg hatt en råkald, svart vind i ryggen.»Xuela er et produkt av slaver og koloniherrer, av undertrykte og undertrykkere. Hun er ingen opprører, men har en merkverdig evne til å bestemme over sitt eget liv, på tvers av mørke livsvilkår. Faren er politimann og har makt. Han gir datteren en utdannelse, men ingen kjærlighet, og han setter henne bort til andre når ansvaret blir besværlig. Han bidrar til hennes illusjonsløse måte å møte andre menn på; den ene hun kunne elsket, andre hun burde avvist. Xuela går ikke i kirken for å tilbe «vår herre og vår venn» ¿ for ingen kan være både herre og venn. Xuela er en kvinne med skarpe konturer, sterk, og avklaret i sin bitterhet. Hun forteller sin merkverdige historie i en fascinerende, gåtefull form som sprenger sine enge sosiale og historiske rammer. Jamaica Kincaid er født på Antigua, en av de vestindiske øyer, i 1949. Hun kom fra en fattig familie, faren har hun aldri kjent. Sytten år gammel dro hun til USA og tok seg arbeid som barnepike og hushjelp. Senere fikk hun vaskejobb i det prestisjetunge ukemagasinet The New Yorker. Etterhvert kom hun til å debutere på bokmarkedet med en novellesamling. Mors egen historie er hennes tredje roman. originaltittel: The Autobiography of my motheroversatt av Kari og Kjell Risvik

In this delightful hybrid of a book-part memoir and part travel journal-the bestselling author takes us deep into the mountains of Nepal with a trio of botanist friends in search of native Himalayan plants that will grow in her Vermont garden. Alighting from a plane in the dramatic Annapurna Valley, the ominous signs of Nepal's Maoist guerrillas are all around-an alarming presence that accompanies the travelers throughout their trek. Undaunted, the group sets off into the mountains with Sherpas and bearers, entering an exotic world of spectacular landscapes, vertiginous slopes, isolated villages, herds of yaks, and giant rhododendron, thirty feet tall. The landscape and flora and so much else of what Kincaid finds in the Himalaya-including fruit bats, colourful Buddhist prayer flags, and the hated leeches that plague much of the trip-are new to her, and she approaches it all with an acute sense of wonder and a deft eye for detail. In beautiful, introspective prose, Kincaid intertwines the harrowing Maoist encounters with exciting botanical discoveries, fascinating daily details, and lyrical musings on gardens, nature, home, and family.

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua, som då fortfarande var en brittisk koloni. I tonåren skickades hon av sin mor till USA för att arbeta som au pair och det skulle dröja tjugo år innan hon åter besökte sin ö och sin familj, då som den världs­ berömda författaren Jamaica Kincaid. Efter sitt besök på Antigua skrev hon den lilla skrif­ten En liten plats . Det är en rasande och anklagande text som riktar udden både mot de gamla kolonisa­törerna och mot det som följt i deras fotspår: den västerländska turismen, offshorebankerna och de nya regeringarnas korruption. Med knivskarpa be­ traktelser och bitsk humor belyser hon de oförrätter den lilla platsen Antigua -- liksom så många andra platser i de gamla kolonialmakternas periferier -- fått utså. En liten plats är en av Jamaica Kincaids mest spridda och diskuterade texter. Den läses ofta på universitetskurser i postkoloniala studier som ett inlägg i debatten om turistexploatering och exotism. Trots att den gavs ut redan 1988 har den fortsatt att hitta läsare, och är om möjligt än mer relevant idag än när den först gavs ut. Ur En liten plats : "Ni mördade människor. Ni fängslade människor. Ni rånade människor. Ni öppnade era egna banker och satte in våra pengar i dem. Kontona var i era namn. Bankerna var i era namn. Det måste ha funnits några goda människor ibland er, men de stannade hemma. Och det är poängen. Det är därför de är goda. De stannade hemma." Boken är översatt av Madeleine Reinholdsson och innehåller en nyskriven introduktion av Stefan Jonsson, som är kritiker, författare och professor i etnicitet vid Linköpings universitet.

»Det är helt otroligt att en människa som är så ung som var när hon skrev den här boken kan skriva tio noveller som är så sammansatta. Hon är klar.« YUKIKO DUKE, SVT »Jamaica Kincaid är en okonstlat storslagen och oemotståndlig författare.« SUSAN SONTAG JAMAICA KINCAID föddes 1949 på den karibiska ön Antigua. Hon kom som tonåring till USA, där hon fortfarande lever och verkar, dels som författare, dels som professor på Harvard. På flodens botten gavs ut 1983 och är hennes debutbok. Den innehåller tio noveller, varav de flesta tidigare publicerats i prestigefyllda tidskrifter som New Yorker och Paris Review där hon hade gjort sig ett namn under 1970-talet. Sammanlagt har hon givit ut tolv böcker. Novellerna i På flodens botten är drömska och poetiska och myllrar av karibiska stämningar, färger och miljöer. Redan här utkristalliseras teman som Kincaid senare återvänder till genom hela författarskapet, såsom erfarenheten att växa upp på en isolerad ö i det brittiska imperiets periferi och, inte minst, den komplicerade relationen mellan mor och dotter -- en relation som ofta i Kincaids skrivande är ställföreträdande för den mellan moderland och koloni, mäktig och maktlös. Det är en anmärkningsvärt färdig författare som debuterar. »Jag slås av kraften i hennes sätt med orden. Hur vackert det kan bli när en författares blick aldrig väjer, aldrig tvekar utan bara skriver sig rakt in i och rakt igenom allt det outtalbara.« JENNY ASCHENBRENNER, SVERIGES RADIO P1 »Få författare har Kincaids förmåga att med både klarsynthet och ett gnistrande vackert språk skildra hur historiens orättvisor uppenbarar sig i nuet.« ELISE KARLSSON, AFTONBLADET

Mors egen historie er en sterk roman om en kvinnes liv på Dominica i Karibia.Xuela er ingen opprører, men har en merkverdig evne til å bestemme over eget liv, på tvers av mørke livsvilkår. Faren er politimann og har makt. Han gir datteren en utdannelse, men ingen kjærlighet, og han setter henne bort til andre når ansvaret blir for mye for ham. Xuela er en kvinne med skarpe konturer, sterk, og avklaret i sin bitterhet. Hun forteller sin historie i en fascinerende, gåtefull form som sprenger sosiale og historiske rammer. «Mor døde i det øyeblikk jeg ble født, og i hele mitt liv har det derfor ikke vært noe som har stått mellom meg og evigheten. Alltid har jeg hatt en råkald, svart vind i ryggen.» «Mektig og forstyrrende» MICHIKO KAKUTANI, NEW YORK TIMES

From the recipient of the 2010 Clifton Fadiman Medal, an unforgettable novel of one woman's courageous coming-of-age Jamaica Kincaid's The Autobiography of My Mother is a story of love, fear, loss, and the forging of character, an account of one woman's inexorable evolution, evoked in startling and magical poetry. Powerful, disturbing, stirring, Jamaica Kincaid's novel is the deeply charged story of a woman's life on the island of Dominica. Xuela Claudette Richardson, the daughter of a Carib mother and a half-Scottish, half-African father, loses her mother to death the moment she is born and must find her way on her own.

Jamaica Kincaid's At the Bottom of the River ... inspired, lyrical short stories Reading Jamaica Kincaid is to plunge, gently, into another way of seeing both the physical world and its elusive inhabitants. Her voice is, by turns, naively whimsical and biblical in its assurance, and it speaks of what is partially remembered partly divined. The memories often concern a childhood in the Caribbean--family, manners, and landscape--as distilled and transformed by Kincaid's special style and vision. Kincaid leads her readers to consider, as if for the first time, the powerful ties between mother and child; the beauty and destructiveness of nature; the gulf between the masculine and the feminine; the significance of familiar things--a house, a cup, a pen. Transfiguring our human form and our surroundings--shedding skin, darkening an afternoon, painting a perfect place--these stories tell us something we didn't know, in a way we hadn't expected.

One of our finest writers on one of her greatest loves.Jamaica Kincaid's first garden in Vermont was a plot in the middle of her front lawn. There, to the consternation of more experienced friends, she planted only seeds of the flowers she liked best. In "My Garden "(Book): she gathers all she loves about gardening and plants, and examines it generously, passionately, and with sharp, idiosyncratic discrimination. Kincaid's affections are matched in intensity only by her dislikes. She loves spring and summer but cannot bring herself to love winter, for it hides the garden. She adores the rhododron Jane Grant, and appreciates ordinary Blue Lake string beans, but abhors the Asiatic lily. The sources of her inspiration -- seed catalogues, the gardener Gertrude Jekyll, gardens like Monet's at Giverny -- are subjected to intense scrutiny. She also examines the idea of the garden on Antigua, where she grew up. "My Garden" (Book): is an intimate, playful, and penetrating book on gardens, the plants that fill them, and the persons who tend them.

Changing her name early in her career because her parents disapproved of her writing, Jamaica Kincaid crossed audiences to embrace feminist, American, postcolonial and world literature. This book offers an introduction and guided overview of her characters, plots, humor, symbols, and classic themes. Designed for students, fans, librarians, and teachers, the 84 A-to-Z entries combine commentary from interviewers, feminist historians, and book critics with numerous citations from primary and secondary sources and comparative literature. The companion features a chronology of Kincaid's life, West Indies heritage and works, and includes a character name chart.

A volume in the Writers and Their Work series, which draws upon recent thinking in English studies to introduce writers and their contexts. Each volume includes biographical material, an examination of recent criticism, a bibliography and a reappraisal of a major work by the writer.

Using cutting-edge cultural and literary theory to examine the 'knotted' mother-daughter relations that form the thematic basis of the texts examined, and with close reading and contextualization, this study is focused through issues of race and contemporary theorizing of whiteness and trauma.This book is a work of intellectual maturity and ethical integrity. Focused thematically on the 'mother-daughter knot' that structures the fiction of Morrison, Rhys and Kincaid, this study transforms the literary critical enterprise into one of relevance to contemporary cultural and feminist studies. Engaging both close reading practices and dense contextualisation, Burrows examines literary texts with a combination of broad scholarship and clarity. She employs theoretical resources principally from the fields of whiteness and trauma studies, and argues for the centrality of racial oppression and resistance in the shaping of narrative form and style. Her arguments for the metaphorical dimensions of racial trauma are original and contribute to a more general concern of renovating feminist literary criticism through a conscientious attentiveness to matters of race.

<p>Focusing on specific texts by Jamaica Kincaid, Maryse Conde, and Paule Marshall, this fascinating study explores the intricate trichotomous relationship between the mother (biological or surrogate), the motherlands Africa and the Caribbean, and the mothercountry represented by England, France, and/or North America. The mother-daughter relationships in the works discussed address the complex, conflicting notions of motherhood that exist within this trichotomy. Although mothering is usually socialized as a welcoming, nurturing notion, Alexander argues that alongside this nurturing notion there exists much conflict. Specifically, she argues that the mother-daughter relationship, plagued with ambivalence, is often further conflicted by colonialism or colonial intervention from the "other," the colonial mothercountry.</p><p><i>Mother Imagery in the Novels of Afro-Caribbean Women</i> offers an overview of Caribbean women's writings from the 1990s, focusing on the personal relationships these three authors have had with their mothers and/or motherlands to highlight links, despite social, cultural, geographical, and political differences, among Afro-Caribbean women and their writings. Alexander traces acts of resistance, which facilitate the (re)writing/righting of the literary canon and the conception of a "newly created genre" and a "womanist" tradition through fictional narratives with autobiographical components.</p><p>Exploring the complex and ambiguous mother-daughter relationship, she examines the connection between the mother and the mother's land. In addition, Alexander addresses the ways in which the absence of a mother can send an individual on a desperate quest for selfhood and a home space. This quest forces and forges the creation of an imagined homeland and the re-validation of "old ways and cultures" preserved by the mother. Creating such an imagined homeland enables the individual to acquire "wholeness," which permits a spiritual return to the motherland, Africa via the Caribbean. This spiritual return or homecoming, through the living and practicing of the old culture, makes possible the acceptance and celebration of the mother's land.</p><p>Alexander concludes that the mothers created by these authors are the source of diasporic connections and continuities. Writing/righting black women's histories as Kincaid, Conde, and Marshall have done provides a clearing, a space, a mother's land, for black women. <i>Mother Imagery in the Novels of Afro-Caribbean Women</i> will be of great interest to all teachers and students of women's studies, African American studies, Caribbean literature, and diasporic literatures.</p>